Praktiken här i Rom gör jag på en advokatbyrå som mestadels sysslar med affärsjuridik. Det innebär att de representerar bolag i olika tvister och hjälper till att ingå och skriva avtal osv. På byrån jobbar cirka 14 advokater och det är blandade åldrar och ungefär lika många kvinnor som män. Man börjar jobba vid cirka 09.30-10.00 och går oftast inte hem före 20.00 (jag kör dock på svensk tid och går hem vid 17-18). Mina uppgifter är lite olika men jag läser rättsfall (vilket är ganska svårt på italienska med juridiska termer) som jag sedan får följa i verkligenheten genom att följa med advokaterna till domstolarna. Jag läser avtal, översätter dokument från italienska till engelska samt skapar engelska informationsmallar osv...
Här sitter jag om dagarna (läsandes högar av italienska rättsfall).
Precis som i Sverige har Italien tre instanser (
Tribunale,
Corte di Appello,
Corte di Cassazione) och jag har nu besökt alla tre och tittat på rättegångar. Själva förfarandet skiljer sig dock enormt mycket från Sverige och låt mig t ex beskriva gårdagens besök på motsvaranda Högsta Domstolen;
Corte di Cassazione. Advokaterna har tillsammans med cirka 15 andra advokater/fall fått en och samma tid hos domaren. Alla fall har ett nummer på en lista och så träffar man domaren i turordning efter den. Advokaterna står utanför en dörr och väntar på sin tur eller, vilket är vanligast, sitter inne i salen där en rättegång pågår och lyssnar (eller pratar eller skriver på dator eller sms:ar osv...) samtidigt som man väntar på sin tur. Domaren ropar upp nästa nummer så fort det tidigare fallet är avslutat vilket tar olika lång tid men inte en enda gång jag varit med har vi fått vänta i mindre än 1 ½ timme. I
Corte di Cassazione igår hade vi tid hos domaren klockan 10.00 men eftersom vi var nummer 14 av 14 möjliga på listan fick advokaten träda fram först klockan 12.00...effektivt? Det verkar inte så men så länge de följer citatet som fanns på väggen ovanför domarna i igår så är det väl bra "
lagen är lika fòr alla".
Corte di Cassazione.
Den juridiska proccessen är lång i Italien, en advokat berättade för mig att det är vanligt att ett fall går genom alla tre instanserna och detta tar sammanlagt cirka 15 år! Jag vet inte vad det kan röra sig om i Sverige men där är det iaf ovanligt att fall går igenom alla tre instanserna. Ett fall som berört mig mycket är ett seperationsfall, med två barn inblandade, som påbörjades 2005. Just nu ligger fallet i andra instansen och när vi var i
Corte di Appello förra veckan fick vi reda på att domaren saknade information och satte därför ett nytt datum i samma instans i april nästa år. Då kommer fallet ha pågått i åtta år och kan förhoppningsvis då lämna den andra instansen, för att fortsätta i den tredje..
Jag brukar äta lunch tillsammans med några advokater och receptionister i min ålder och detta brukar vara vid 14-15 tiden, gissa om jag är hungrig innan dess! Vi brukar äta på kontoret så jag brukar gå ner på ett trevligt ställe och köpa med en sallad eller pasta för mellan 4-5 euro vilket är ett överkomligt lunchpris om man jämför med Sverige, även om inget slår Johans lunchkostnader på jobbet, 0,70 euro! Det är jätteintressant att få lära känna personerna mer och de kan exempelvis inte föreställa sig hur det kan vara att bo i Sverige när jag berättade att det var runt 30-40 minusgrader på sina håll när de knappt klarar av noll-gradigt här i Rom. De är cirka 30 år och bor fortfarande hemma hos sina föräldrar eftersom det är orimligt dyrt att köpa något för tillfället. Två personer har matlåda med sig varje dag och när jag sa att de var duktiga som lagar så god och mycket mat varje kväll sa både kvinnan och mannen:
mamma är det som lagar maten. Kulturskillnader är sjukt intressant tänkte jag.
I övrigt under veckorna hjälper jag till lite som volontär på Svenska kyrkan. Det är en mötesplats för utlandssvenskar bosatta här i Rom/Italien och de anordnar roliga aktiviteter :) En kväll i veckan träffar jag också "mina tre barn" för svenskalektion och de är så duktiga!
