Tribunale di Roma

Igår var det en alldeles för lång men ack så intressant dag för mig. Jag lämnade lägenheten vid 8 tillsammans med Johan och följde med honom till vår närmsta bar för en capucco. Medan Johan åkte till Anagnina så åkte jag till Ottaviano och domstolen här i Rom där jag skulle möte Filipo. Filipo och jag lärde känna varandra på ERA-utbildningen som vi gick i våras och har hållt kontakten. Filipo är brottmålsdomare på domstolen här i Rom och hade igår fixat en träff med en domarkollega till honom som pratar engelska. Han tyckte att det kunde vara en kul erfarenhet för mig att få följa med en dag på domstolen med någon som pratar engelska. Väldigt vänligt tänkt av Filipo och jag hade en häftig dag med Carlo igår.

Carlo har varit domare i över 20 år och pratar engelska då han arbetat i Storbritannien och Norge. Han var otroligt mån om att jag skulle förstå allting och bad mig ställa frågor när jag ville. Carlos arbetsdag med rättegångar borde börja vid 9 men idag ville inte inspelningsmaskinen fungera i den rättssal som han blivit tilldelad så efter mycket om och men så flyttade vi till en annan sal i en annan byggnad. Som vanligt var det fullt i rättssalen eftersom det är så många fall att hantera per dag och jag höll på att svimma när Carlo sa att vi skulle gå igenom 49, (!!!!!), rättsfall idag. Dio mio tänkte jag och undrade om detta var vardag för honom, jajjemensan sa Carlo och berättade att det italienska systemet fungerar sådär och har fått kritik från EU-håll. No shit! Vilken arbetsmiljö är det att som domare ha 49 rättsfall per dag? Och att i ungefär hälften av fallen tog Carlo beslut i saken genom att kliva in i ett rum bakom platsen där han satt i ett par minuter och bläddrade i deras motsvarande lagbok, detta samtidigt som alla andra hetsiga och stressade advokater väntar utanför i salen på sin tur?

Jag beundrar verkligen att Carlo lyckades hålla såpass god min som han gjorde och han verkade ändå älska sitt jobb. Han var mån om att alla 49 skulle få komma till tals så snabbt som möjligt så någon lunchpaus berättade han att han i princip aldrig tar. Hans assistent köper små saker att knapra på ibland men inte är det en riktig lunch. Gissa om jag var hungrig igår vid 17 när vi var klara och hade levt på en flaska vatten sedan 7 på morgonen.

Under dagen fick jag sitta intill Carlo och hans assistent framme vid domar-bordet (vad heter det?) och följde med spänning en dag i domarjobbet i Rom. Vi gick igenom alla möjliga händelser som rattfylleri men där den åtalade mannen nekade till brott eftersom han aldrig hade druckit alkohol i hela sitt liv eftersom han är body builder. Hans flickvän kallades som vittne och bekräftade att han aldrig dricker men råkade säga att han en gång drack ett halvt glas prosecco, där var lögnen avslöjad kändes det som och speciellt eftersom blodprovet visade på 1,38 promille alkohol i blodet. Vi fick också lyssna till en stöld där en man gripit åt sig lotter från en tabaccho på Termini värt 55 euro. Det känslomässigaste och jobbigaste under dagen var att lyssna till en barnmisshandel. En tjej, som idag är 17 år, berättade att hennes pappa misshandlat henne upprepade gånger när hon var i 12 årsåldern. Hon fick gråtandes vittna i ett avlägset rum tillsammans med en psykolog eftersom hon tyckte det var för jobbigt att möta rättssalen. Hennes mormor, mamma och en doktor bekräftade alla att hon utsatts för misshandel och jag hoppas det kan bli ett slut på rättsprocessen snart för tjejen eftersom det pågått sedan 2006.

Som jag sagt tidigare är denna väntetid och brist på effektivitet ett stort problem i Italiens rättssystem och många av de fall som Carlo inte tog beslut i igår fick en ny rättegångstid. Också detta hoppas jag kan förbättras i framtiden för jag tyckte mig inte kunna se någon som gillade att vara t ex nummer 37 på gårdagens lista och fick träffa Carlo vid 15-tiden efter att ha väntat sedan klockan 9...

Efter 49 rättsfall på 7 timmar sprang jag in och tog en hamburgare och åkte sedan till svenskalektionen. Igår var det bara Eva och jag som hade lektion då Dario och Ellinora hade glömt bort sin gamla svenskalärare :)

Efter en timmes lektion åkte jag till Piazza Buones Aires för min kvällsdate med Sofie. Vi intog en aperol spritz på piazzan och gick sedan och åt en väldigt god middag. När jag kom hem vid 24-tiden visste jag knappt vad jag hette men är otroligt tacksam och glad över min erfarenhet igår!

På restaurangen igår hade de olivoljan så här, love it!